Aldrig

Jag känner inte igen dig länge, du kan sitta framför mig men de känns som att det är en främling som sitt där, du kan börja prata om gamla minne, men mina minnen är om någon som liknar dig, jag har så mycket jag säga dig, men det är så lite som kommer ut, jag kan sitta och fundera i timmar vad var det som hände? hur blev de så konstigt mellan mig och dig? om du skulle ha talat om de för mig för 10 år sen skulle jag aldrig i min vildaste fantasi tro att jag och du skulle glida ifrån varandra så mycket, Aldrig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0